Av Sebastian Sundberg
Söndag 24 oktober samlades 15 botanister vid parkeringen till Billuddens naturreservat i nordligaste Älvkarleby kommun vid 10:30-tiden. Dagen till ära var UBF även förstärkta med fyra botanister från Gävle-trakten. Ett regnområde hade passerat på morgonen men resten av dagen var det uppehåll och behagliga temperaturer. Deltagarna instruerades om hur inventeringen skulle gå till, fick papperssnitslar för att kunna markera redan räknade skott och undvika dubbelräkning, samt kartor över tidigare fynduppgifter av ryl Chimaphila umbellata i skogen innanför Brämsand med tillhörande protokoll att notera antalet skott, varav antalet fertila skott, och deras koordinater.
Det fanns tidigare 257 fynd av ryl i området sedan år 2000 över ett 40 ha stort område, med en totalskattning av drygt 2000 skott (Jonsell 2010). Men det fanns en misstanke om att antalet var en underskattning så därför kändes det angeläget att göra en systematisk inventering och skapa en bas för framtida uppföljning av utvecklingen.
Vissa av oss inventerade tillsammans medan andra gick en och en. För egen del var det första vistelsen i skogsområdet och jag blev genast imponerad av den fina sandtallskogen, som dessutom är känd som en hotspot för ovanliga kalkbarrskogssvampar.
När dagen var slut och vi hade sammanställt resultaten landade totalsumman på hela 165 koordinatsatta dellokaler med 19 246 skott (varav 22,9 % var fertila, dvs. hade frukter), vilken därmed innebar en höjning av den tidigare summan med en tiopotens. Dessutom hann vi inte kamma av mer än ungefär halva området. Det flitigaste gänget, med Tommy Löfgren, Aino Matthis och Mona Jensen, fick ihop 10 461 skott i områdets nordligaste del.
Dessutom räknades 216 skott av knärot Goodyera repens, de flesta noterade av Anneli Sandström i områdets östra del, och minst 36 fruktställningar av kal tallört Hypopitys hypophegea, som är kalkbunden medan vanlig tallört H. monotropa också finns i surare skog (även enstaka fröställningar av vanlig tallört noterades här). Det fanns även gott om grönpyrola Pyrola chlorantha i området – Årets växt under nästa år (2022). Tomas Troschke uppmärksammade oss också på bedagade förekomster av den sällsynta lilaköttig taggsvamp Hydnellum fuligineoviolaceum.
Den 5-6 november kompletterade Tommy och jag genom att räkna ytterligare 4 878 skott, varav 13,7 % fertila, på 44 dellokaler (resulterande i en totalsumma av 24 124 skott under de två senaste veckorna). Vi får se om det blir fler inventeringar under senhösten och vintern – det är bara att åka ut och komplettera i de delar som vi inte hann besöka!
Summan för ryl innebär att Brämsand nu ståtar med Sveriges största (kvantifierade) population av arten! Andra stora svenska populationer är Högstaåsen, norr om Uppsala, med 16 179 skott 2016-2017, Horna Fure i Skåne med 7 872 skott i augusti-september 2020, Höja i Värmland med 5 362 skott 24 juli 2011 samt Gotska Sandön med 8 134 skott 26-29 juli 2019 (Gotska Sandön är dock mycket större till ytan än de övriga lokalerna och har många separata lokaler, så jämförelsen blir lite orättvis; Sundberg 2017a, b, Sundberg & Andersson 2020).
Andelen fertila skott var betydligt högre än på Högstaåsen (14,7 %) vilket kan förklaras av att växtplatserna generellt var ljusare vid Brämsand. Riktigt stora (omkring 1000 skott) och rikligt fertila delpopulationer fanns i bryn och i mindre gläntor i området. Det som var ovant för mig var att rylen ibland sällskapade med kattfot och även växte i täta mattor av renlavar, vilket jag inte har sett tidigare.
Det var även intressant att ryl hittades, om än ganska sparsamt, i ytor som hade naturvårdsbränts under de senaste åren och sannolikt hade överlevt branden genom relativt djupt liggande jordstammar. Det var dock märkligt att inte ett enda skott av någon lummer noterades i skogen trots att miljön verkar lämplig främst för mattlummer Lycopodium clavatum, plattlummer L. complanatum eller mellanlummer L. zeilleri – skyr de den kalkrika sanden?
Jag har fått flera frågor om denna och andra relativt nyligen funna stora lokaler för ryl påverkar artens rödlistestatus. Flera upprepade provinsflorainventeringar visar att antalet lokaler har minskat starkt under de senaste 50-100 åren, som en följd av hyggesskogsbruk, förtätade och grandominerade skogar samt upphörande skogsbete (Sundberg 2017a, Artfakta 2021).
Några av dessa relativt unga jättelokaler kan i viss mån kompensera för bortfallet av många, mindre lokaler, vilket möjligen kan motivera att arten rödlistas i en lägre rödlistekategori. Både Horna Fure i Skåne och stora delar av Brämsandsskogen har endast omkring 100 år på nacken och är delvis resultaten av aktiv plantering av tall för att binda sand (Delin 2013), så på åtminstone dessa lokaler bör rylen ha ökat starkt.
Älvkarleby fortsätter att överraska – en historiskt något missad botanisk (även mykologisk och entomologisk) godispåse formad av sanden, kalken, landhöjningen, havet, älven och militären.
Ett stort tack till alla som var med och som var så entusiastiska denna behagliga höstdag!
Referenser
Artfakta 2021. https://artfakta.se/naturvard/taxon/chimaphila-umbellata-340 [uttag 2021-11-06]
Delin A. 2013. Ryl – gynnad eller missgynnad av brand? Svensk Botanisk Tidskrift 107(5): 252–263.
Jonsell L. (red.) 2010. Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.
Sundberg S. 2017a,. Hur går det för röd skogslilja och ryl? Svensk Botanisk Tidskrift 111(2): 90–104.
Sundberg S. 2017b. Rekordlokal för ryl norr om Uppsala. Daphne 28(2): 2–7.
Sundberg S & Andersson J. 2020. 35 000 röda skogsliljor! Intryck från ett floraväktarläger på Gotska Sandön. Svensk Botanisk Tidskrift 114(1): 53–59.