Rylen blommar för fullt vid Brämsand, Älvkarleby

av Sebastian Sundberg

Blommande ryl Chimaphila umbellata i sandtallskogen i norra delen av Brämsand 2022-07-21.

En ofrivillig övernattning på stranden vid Brämsand (pga inställt sista Mälartåg kvällen innan) gav rikligt med fantastiskt fin, blommande ryl i renlavsmattor på morgonen.

Passa på att åka dit under den närmaste veckan innan det är kört för i år! Här finns en karta över aktuella förekomster: https://www.artportalen.se/ViewSighting/SharedSearch?storedSearchId=10130&identifier=0670FB4F, som är resultatet av floraväktarturen hösten 2021 och ett antal kompletterande återbesök under våren till försommaren i år. Kan lämpligen kombineras med ett bad från de långa sandstränderna.

Senaste nytt om helgens exkursion om rödlistade och spektakulära arter på Engsö (Mitt i Mälaren)

Riddarsporre, Consolida regalis Gray, På Engsö finns det knappt blåklint i vetefälten här dominerar istället riddarsporren

Dr. Flor Rhebergen studerar solitära bin som vi har gott om på Engsö.

Det finns fortfarande ett tiotal platser kvar om ni tar er till Engsö själva.

Här följer Flors senaste uppdatering om de praktiska detaljerna.

Dear participants to this weekend’s excursion to Engsö,

On behalf of the Svenska Växtgeografiska Sällskapet I am very happy to invite you all to the wonderful island of Engsö (or Ängsö). We will have a great time exploring the island’s natural and cultural history, with a particular focus on the many red-listed plant species that occur there!

Travel to Engsö

We will begin our excursion on Friday morning (1/7), ~10:00 AM. If you are planning to come with your own car, you can drive to Utsikten straight away (address: Ängsö Berg 7, Västerås). If you do not have a car, we can arrange carpooling from EBC in Uppsala on Friday morning. Alternatively, we can pick you up in Enköping. So I need to know the following things:

– Do you plan on coming the whole weekend, from Friday morning until Sunday afternoon? 

– Do you take your own car, or do you need a ride?

Please send me a reply with this information, so I can work out how we can get everyone to (and from) Engsö.

Food

On Saturday and Sunday lunch will be prepared for us. Dinner (Friday, Saturday) and breakfast (Saturday, Sunday) I will take care of, hopefully with some of your help… Apparently we have a nice kitchen at Utsikten, and the possibility for barbecue. So I need to know the following things:

– Are you vegetarian, do you have any allergies, or are there other food-related issues that need to be considered?

For Friday, please bring your own lunch.

Excursion fee

I have to calculate exactly what the excursion fee will be (covering e.g. food and accommodation), but it will definitely not be more (and probably less) than the price in the original announcement (SEK 1200). Note that the SVS will cover the fee for BSc, MSc and PhD students, so students can participate free of charge. So please inform me if you are a student!

A list of things to bring:

– Bedsheets. We have beds, but no sheets.

– Good walking shoes. We are going to walk a lot, and not always on very even terrain.

– Water bottle. 

– Lunch for Friday.

– Sunscreen and raincoat. The weather forecast is a bit unstable for the weekend, there might be rain.

– Something fun for the evenings.

– Swimming clothes. We will have the opportunity to go for a swim in lake Mälaren, if the weather is good.

Please reply to me as soon as possible, with the answers to the questions above! 

Best,

Flor Rhebergen / Svenska Växtgeografiska Sällskapet

073 706 78 74

PS: there is still space for more people to spend the weekend on Engsö. You are encouraged to invite more people, especially students, to the excursion! New participants should send me an email. florrhebergen@gmail.com

Längs dikeskanterna i Hållnäs, Norduppland helgen 18-19 juni 2022

Av Anders Torsten Hasselrot

I helgen var jag och kajkade runt längs dikena i Hållnäs, Norduppland. Hållnäs är ett känt eldorado för både botanister och entomologer. Området är unikt på många sett med sina stora bestånd av brudborste, väddklint, klasefibblor, gigantiska hökfiblor och toppklockor som samsas och frodas i dikena så här års. Häng med på en liten bildvisning.

Topp klocka, Campanula glomerata L. Första blommorna i blom-samlingarna blommar
Toppklocka i knopp
Toppklocka
Åkervädd, Knautia arvensis (L.) Coult. i full blom
Åkervädd, sen knopp, vad är det för baggar?
Åkervädd i tidig knopp… Vad är det för skinnbagsnymfer…?
Väddklint, Centaurea scabiosa L.
Väddklint, knopp
Brudborste, Cirsium heterophyllum (L.) Hill
Täta bestånd av brudborste längs vägarna.
Humleblomster, Geum rivale
Bergspring, Melica nutans
Ormrot, Bistorta vivipara

Olika färgvarianter av midsommarblomster, Geranium sylvaticum

Olvon, Viburnum opolus finns ofta vid vägkanterna i hela regionen

Höskallra, Rhiantus angustifolius, Ängskär
Fält där höskallra dominerar
Ängsklocka, Campanula patula
Klasefibbla, Crepis praemorsa 
Täta bestånd av Klasefibbla är vanligt förekommande längs dikena. Arten gynnas av sen slåtter.

En liten studie av knoppar i Lingnåre kulturresarvat överst vänster Kärrtistel, Cirsium palustre, överst höger Rödklint, Centaurea jacea och nederst Ängsskära, Serratula tinctoria.

Brudsporre, Gymnadenia conopsea blommar i Lignåre kulturreservat


Brudsporre
Sårläka, Sanicula europaea

Diverse Pyrolor, Vad är det för Pyrolor jag hittat?

Får man slå till med Jungfru Marie nycklar, Dactylorhiza maculata, kolla blad nedan

Morsdagsblomster på Engsö (Mitt i Mälaren)

Av Anders Torsten Hasselrot

Hej tog lite bilder för att hylla alla mödrar och visa lite av blomsterprakten just nu här ute. Glöm inte att anmäla er till föreningens exkursion hit första helgen i juli. Exkursionen finns under programfliken på den här bloggen.


Hagtorn, Crataegus sp.

Äkta vallört, Symphytum officinale L. är vanlig islottsområdet

På väg ner till sjön….(Stamdal)

Svart trolldruva, Actaea spicata L.

Tjärblomster, Viscaria vulgaris Bernh

Mandelblomma, Saxifraga granulata L.


Rockentrav, Turritis glabra L

Lundtrav, Arabis hirsuta (L.) Scop.

Styvmorsviol, Viola tricolor L.

Liljekonvalj, Convallaria majalis L.

Getrams, Polygonatum odoratum (Mill.) Druce

Gåsviken

Hästkastanj, Aesculus hippocastanum L. (Tillbaks till slottsområdet)

Se upp för mistel!

Text och foton av Sebastian Sundberg

Vintern innebär ofta en (välbehövlig?) paus från botaniken. Men det går att botanisera även vintertid. Denna vinter 2021/2022 har dock redan varit lång och ”riktig” med ofta snötäckt mark så det har i princip varit kört att leta efter arter som ryl, grönpyrola och knärot. Det finns dock bot även i detta fall – ut och leta mistel. Detta görs särskilt bra nu när träden är avlövade, vilket främst gäller de som bor i södra halvan av Uppland, någorlunda nära Mälaren. Misteln har expanderat under hela 1900-talet, och det är intressant att dokumentera denna sägenomspunna arts fortsatta spridning under 2000-talet. Samtidigt kan du testa och utvidga dina kunskaper att känna igen värdträden utan blad.

En stor mistel i toppen av en stor lind vid Tullgatan 18 i Enköping 2022-01-08.

Introduktion

Mistel är en halvparasitisk (har egen fotosyntes), vintergrön buske som är den enda obligat epifytiska kärlväxten i Sverige. Dess tillväxt är y-förgrenad med ett ledstycke per år, vilket gör att man kan uppskatta dess ålder genom att räkna antalet förgreningar till basen. Misteln är skildkönad vilket innebär att det måste finnas han- och honplantor nära varandra för att honplantorna ska kunna pollineras (av flugor) och sätta frukt.

Arten mistel Viscum album delas upp i minst fyra raser eller underarter beroende på deras värdval, där den i Sverige förekommande underarten subsp. album är knuten till olika lövträd och –buskar. I Ukraina har subsp. album konstaterats växa på minst 123 arter av lövfällande träd och buskar. I hela mistelns (artens) utbredningsområde bort till Himalaya finns noteringar om 452 värdväxter, inklusive introducerade växter och växter i Kalifornien dit misteln har introducerats (Barney m.fl. 1998).

I Mellaneuropa finns ytterligare två underarter: subsp. austriacum som går på tallar Pinus (samt granar Picea och lärkar Larix) och subsp. abietis som går på ädelgranar Abies. Därutöver finns åtminstone ytterligare tre mistelarter, i tre olika släkten, i Europa (Krasylenko m.fl. 2020). De vanligaste värdträden för ”vår” mistel är lindar, skogslönn, apel, rönn och popplar. Totalt har mistel hittats på drygt 50 inhemska och främmande lövträd samt buskar, inklusive rosor, slån och mistel(!), i Västmanlands län (Stridh & Peterson 2021). Däremot finns inga dokumenterade fynd i inhemska ekar eller bok i Sverige, och angrepp på björkar, klibbal, ask och skogsalm är mycket sällsynta (Rydberg 2017, Stridh & Peterson 2021).

Tre stora och en liten mistel i poppel på Mästergatan 8 i Enköping 2022-01-08.

Spridningen av mistel sker främst med bärätande fåglar (trastar, sidensvans). Det maximala spridningsavståndet hos konsumerade mistelfrön (egentligen embryon) har skattats till 20 km, då mistelfröna är laxerande och har en snabb passage genom fågeltarmen inom 10-30 minuter, men spridningen är normalt betydligt kortare och mer lokal, ofta inom samma träd (Zuber & Widmer 2009 och referenser däri). Dock skulle frön kunna spridas längre om de klibbar fast på fåglarnas ben eller fjädrar. Mistelns frukter är giftiga för människan.

Misteln i Sverige och Europa

Misteln har sitt starkaste fäste i Sverige kring Mälaren där den har varit känd sedan 1638, och finns för övrigt sedan långt tillbaka endast i östra Småland. Det kan diskuteras huruvida arten är spontan i landet eller om den har förts in med utländska trädplantor till något av godsen, och huruvida artens nuvarande utbredning är styrd av klimatet eller om den är relaterad till den historiska förekomsten tillsammans med spridningsbegränsningar samt förändringar i numerärer och beteenden hos bärätande fåglar vintertid.

Sveriges nordligaste spontana mistel hittades i Valbo, Gästrikland 2018, åtta meter upp i en svartpoppel (Wedman 2018). Därutöver finns sentida fynd av aktivt sådd mistel i Örnsköldsvik, Ångermanland (i någon apel), samt i unga träd i Falun (skogslönn) och Avesta (förmodad rönn), Dalarna med misstänkt ursprung från plantskolor.

Under 1900-talet har en kraftig expansion av arten noterats i Mälardalen, med ett möjligt ”epicentrum” kring Västerås. I Västerås tätort ökade antalet mistelbärande träd från 16 år 1952, via 32 träd 1960, 887 träd 2007-2009 till 2 462 träd 2014-2016 (Walldén 1961, Skoglund 2013, Rydberg 2017). Detta innebär en exponentiell tillväxt med en årlig ökning på 7,6 procent och därmed en fördubbling av antalet koloniserade träd drygt vart nionde år. Det mistelrikaste trädet i Västerås, en lind, hade hela 150 mistlar (Rydberg 2017). I början av 1900-talet var i Uppland inte några vilda mistlar kända närmare Stockholms centrum än vid Eldgarnsö, 25 km bort, (Almquist 1929) medan den idag finns rikligt i flera parker och skogsområden bara ett par kilometer därifrån.

Även i Centraleuropa har en sentida expansion av ”vår” mistel noterats, där den främst är knuten till träd i urbana miljöer och öppna kulturlandskap (Krasylenko m.fl. 2020).

Misteln är fridlyst enligt 8§ artskyddsförordningen (2007:845) men får skördas för försäljning av markägaren eller den som har nyttjanderätt till marken för att skydda värdträden, ifall det görs så att mistelpopulationens fortbestånd inte påverkas negativt.

Fynd av mistel i Uppland t o m 2008 (vänster) och t o m januari 2022 (höger) från Artportalen. Den vänstra kartan underskattar sannolikt fyndbilden inom koloniserade områden då samtliga fynd knappast registrerades lika detaljerat under inventeringen av Upplands flora, innan rapportering i Artportalen fått genomslag.

Eftersök i Enköping…

På eftermiddagen den första januari åkte jag och min son Isak till centrala Enköping för att försöka årskryssa nötkråka, där två par regelbundet födosöker bland stans planterade trädhasselbestånd (turkisk hassel Corylus colurna). Nötkråkorna missade vi tyvärr men vi noterade att det fanns mistel Viscum album i ett tiotal träd längs Fjärdhundragatan och Långgatan. Jag tänkte att de nog var välkända och rapporterade i Artportalen men vid hemkomsten såg jag att det endast fanns två rapporterade fynd därifrån, det första av Henrik Weibull 13 april 2018 och det andra av Owe Rosengren, Åke Berg och Niklas Hjort 15 april 2021.

Vi återvände en vecka senare, räknade, tog koordinater och artbestämde värdträden. Resultatet blev minst 48 mistlar i 18 träd längs en sträcka av 1,5 km från Rådhusgatan i söder till Salavägen i norr. Nästan alla satt i de högväxta lindar, som är talrika längs en del gator i Enköping, men vi återfann även mistlar i den storvuxna poppel Populus sp. på en ödetomt som Henrik Weibull upptäckte, samt i en rönn Sorbus aucuparia. Flera mistlar var storvuxna, bortåt en meter i diameter, men många var även små och sannolikt ganska nyetablerade. Ingen av dessa förekomster var kända när Upplandsfloran (Jonsell 2010) publicerades.

Fynd i antal 5 × 5 km-rutor t o m 2008 (vänster) och t o m januari 2022 (höger) i Uppland från Artportalen. Dessa kartor illustrerar expansionen i landskapet, vilken har gått från 38 rutor till 62, alltså en ökad utbredning med 63 procent på bara 13 år! Denna ökning ska jämföras mellan den som skedde mellan Erik Almquists inventeringar under början och mitten av 1900-talet och Upplandsflora-inventeringen under 1990-talet fram till ca 2003 och som innebar en ökning med 15 rutor, från 17 till 32 (+88 procent; Maad m.fl. 2009).

…och i Uppsala

Det finns även några sentida fynd i och omkring Uppsala rapporterade i Artportalen, ett vid Håmö golfbana (upptäckt av Anders Helander 26 januari 2014), tre i Sala backar (Murargatan 1, Rasmus Elleby 19 april 2020; den intilliggande Byggmästargatan 17,  Håkan Andersson 20 april 2020 – båda väl synliga från Tycho Hedéns väg; Klövergatan 1, Rasmus Elleby 3 januari 2022) och ett i Ultuna (Håkan Sandin och Pia Öberg, 16 maj 2020), vilket fick oss att undersöka flera av dem 22 januari.

Vi började med att återbesöka Liljegatan 19 i Fålhagen där den i Upplandsfloran anges som inplanterad 1994 men som inte fanns rapporterad i Artportalen (vilket den är nu). Där inne på tomten såg vi två välvuxna och fruktbärande mistlar ganska lågt i två aplar Malus domestica, en fruktbärande i en (trolig) prydnadsapel Malus sp. och en liten planta i en rönn. Vi fann även en mistel mitt inne i ett villakvarter vid Vildrosgatan/Rimbogatan/Furugatan, ca 300 m åt sydost, även den i en apel. Vi återbesökte sedan de tre tidigare kända lokalerna i Sala backar och kunde notera att två satt i skogslönn Acer platanoides och en i en prydnadsapel Malus sp. Vi hittade även en mycket liten och sannolikt nyetablerad mistel i en gammal rönn på Väpplinggatan 9. Ingen av mistlarna bortanför Liljegatan bar frukter och samtliga, med undantag av den på Byggmästargatan, var ganska små. Det är inte otroligt att samtliga spontana mistlar i Fålhagen och Sala backar härrör från de inplanterade på Liljegatan, då avståndet är maximalt 1,5 km, vilket är rimligt med tanke på bärätande fåglars flygsträcka i kombination med den snabba tarmpassagen av mistelfrön.

Ett eftersök i Ultuna visade att den enda, relativt stora och fruktbärande misteln satt 3 m upp i en ganska ung lind (6 m hög) väster om dammen på västra sidan av Kronåsvägen. Två frågor inställer sig: Hur har den hamnat där, 5 km från närmaste (kända) förekomst i Fålhagen – var den redan etablerad när linden planterades eller är den aktivt insådd? Och hur kan den bära frukt om ingen hanplanta verkar finnas i närheten?

Bärande mistel 3 m upp i en 6 m hög lind längs Kronåsvägen i Ultuna, Uppsala 2022-01-30. Men hur har den hamnat här och hur kan denna ensamma(?) honplanta bära frukt?

Mellan Enköping och Uppsala

Utöver dessa nordliga förekomster finns fynd på två platser mellan Enköping och Uppsala: Torsätrahagen, Hagby (en planta i sälg Salix caprea, Anders Söderberg 29 november 2008) och 500 m NNV om Skolsta, Litslena (två plantor i poppel, Kerstin Frostberg 13 april 2015).

Däremot finns ännu inga fynd kring Ekoln eller i Knivsta kommun, fast det finns fynd i Märsta bara någon kilometer från kommungränsen.

Så håll koll uppe i lövträd nära gränsen av mistelns kända utbredning i södra (till mellersta) Uppland. Det finns säkert oupptäckta förekomster kring Enköping och i Uppsala, och när hittas de första mistlarna i Knivsta kommun, på Skohalvön och på andra håll kring Ekoln? Det är bra att ha med sig en handkikare för att kunna räkna mistlar och även hitta små plantor i trädkronorna, och det finns gott om tid – högsäsongen varar ända från lövfällningen till lövsprickningen i början av maj. Notera gärna trädart eller -släkte, hur många mistlar det finns, var de sitter och deras ungefärliga storlek. Det är även värdefullt att veta om mistlarna bär frukt och, när det är möjligt, om de har han- eller honblommor (utifall de saknar bär), vilka syns under februari till maj.

Se upp och lycka till!

Fotnot

Dagens efter att första versionen av denna blogg publicerades rapporterade Charles Campbell ytterligare en ganska storvuxen mistel på Thorildsgatan 11 i Kvarngärdet, 6 m upp i en apel, vilken därmed är Uppsalas och Upplands hittills nordligaste. Även det första fyndet för Knivsta kommun gjordes 28 februari av Carin von Köhler på Staffansvägen! Dessa båda fynd innebär att ytterligare två 5 × 5 km-rutor har koloniserats i Uppland.

Referenser

Almquist, E. 1929. Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeographica Suecica 1: 1-622.

Barney, C.W., Hawksworth, F.G. & Geils, B.W. 1998. Hosts of Viscum album. European Journal of Forest Pathology 28: 187-208.

Jonsell, L. (red.) 2010. Upplands flora. SBF-förlaget.

Krasylenko, Y., Sosnovsky, Y., Atamas, N., Popov, G., Leonenko, V., Janošíková, K., Sytschak, N., Rydlo, K. & Sytnyk, D. 2020. The European mistletoe (Viscum album L.): distribution, host range, biotic interactions, and management worldwide with special emphasis on Ukraine. Botany 98: 499-516.

Maad, J., Sundberg, S., Stolpe, P. & Jonsell, L. 2009. Floraförändringar i Uppland under 1900-talet – en analys från Projekt Upplands flora. Svensk Botanisk Tidskrift 103(2): 67-104.

Rydberg, H. 2017. Åtgärdsplan för mistel i Västerås tätort. Västerås stad september 2016. Linnea Natur och Ekologi. Reviderad av Jasinski, K. & Gustafsson, J., Park- och naturenheten, Teknik- och fastighetsförvaltningen. 2017-03-30.

Skoglund, J. 2013. Misteln i Västerås. Svensk Botanisk Tidskrift 107(1): 28-41.

Stridh, B. & Petersson, J. 2021. Tema mistel. Blåsippan 13(1): 10-22.

Walldén, B. 1961. Misteln vid dess nordgräns. Svensk Botanisk Tidskrift 55(3): 427-549.

Wedman, A. 2018. Mistel (Viscum album) i Valbo. Växter i Hälsingland och Gästrikland 36(2): 19-21.

Zuber, D. & Widmer, A. 2009. Phylogeography and host race differentiation in the European mistletoe (Viscum album L.). Molecular Ecology 18: 1946–1962.

’Rekorderlig rylväktarexkursion’ till Brämsand 24 oktober 2021

Av Sebastian Sundberg

Ryl Chimaphila umbellata på annan plats i Uppland (Högstaåsen) under blomningen 1 augusti 2017.

Söndag 24 oktober samlades 15 botanister vid parkeringen till Billuddens naturreservat i nordligaste Älvkarleby kommun vid 10:30-tiden. Dagen till ära var UBF även förstärkta med fyra botanister från Gävle-trakten. Ett regnområde hade passerat på morgonen men resten av dagen var det uppehåll och behagliga temperaturer. Deltagarna instruerades om hur inventeringen skulle gå till, fick papperssnitslar för att kunna markera redan räknade skott och undvika dubbelräkning, samt kartor över tidigare fynduppgifter av ryl Chimaphila umbellata i skogen innanför Brämsand med tillhörande protokoll att notera antalet skott, varav antalet fertila skott, och deras koordinater.

Elva av de 15 deltagarna på rylväktarexkursionen vid Brämsand, från vänster: Anneli Sandström, Helene Larsson, Per Enflo, Lena Enflo, vovven Vivi, Tommy Löfgren, Urban Selander, Mona Jensen, Aino Matthis, Inger Carlsson, Tomas Troschke och Lotta Delin. Carl Lehto, Ola Löfgren, Michelle Nordkvist (samt fotografen) saknas på bilden.

Det fanns tidigare 257 fynd av ryl i området sedan år 2000 över ett 40 ha stort område, med en totalskattning av drygt 2000 skott (Jonsell 2010). Men det fanns en misstanke om att antalet var en underskattning så därför kändes det angeläget att göra en systematisk inventering och skapa en bas för framtida uppföljning av utvecklingen.

Vissa av oss inventerade tillsammans medan andra gick en och en. För egen del var det första vistelsen i skogsområdet och jag blev genast imponerad av den fina sandtallskogen, som dessutom är känd som en hotspot för ovanliga kalkbarrskogssvampar.

Bedagad lilaköttig taggsvamp funnen av Tomas Troschke.

När dagen var slut och vi hade sammanställt resultaten landade totalsumman på hela 165 koordinatsatta dellokaler med 19 246 skott (varav 22,9 % var fertila, dvs. hade frukter), vilken därmed innebar en höjning av den tidigare summan med en tiopotens. Dessutom hann vi inte kamma av mer än ungefär halva området. Det flitigaste gänget, med Tommy Löfgren, Aino Matthis och Mona Jensen, fick ihop 10 461 skott i områdets nordligaste del.

Dessutom räknades 216 skott av knärot Goodyera repens, de flesta noterade av Anneli Sandström i områdets östra del, och minst 36 fruktställningar av kal tallört Hypopitys hypophegea, som är kalkbunden medan vanlig tallört H. monotropa också finns i surare skog (även enstaka fröställningar av vanlig tallört noterades här). Det fanns även gott om grönpyrola Pyrola chlorantha i området – Årets växt under nästa år (2022). Tomas Troschke uppmärksammade oss också på bedagade förekomster av den sällsynta lilaköttig taggsvamp Hydnellum fuligineoviolaceum.

Fynd av ryl vid Brämsand, Älvkarleby. Orangea trianglar: 2021-10-24; blå kvadrater: 2021-11-05–06; gula cirklar: innan dessa datum åren 2000-2021. Karta baserad på fyndkarta i Artportalen på ortofotokarta från Lantmäteriet.
Antalet skott per fyndplats vid Brämsand 24 oktober-6 november 2021, där storleken på cirkeln är proportionerlig mot antalet räknade skott. Den största koordinatsatta dellokalen innehöll 1285 skott medan de minsta innehöll ett skott. Fyndkarta från Artportalen på Open Street Map.

Den 5-6 november kompletterade Tommy och jag genom att räkna ytterligare 4 878 skott, varav 13,7 % fertila, på 44 dellokaler (resulterande i en totalsumma av 24 124 skott under de två senaste veckorna). Vi får se om det blir fler inventeringar under senhösten och vintern – det är bara att åka ut och komplettera i de delar som vi inte hann besöka!

Summan för ryl innebär att Brämsand nu ståtar med Sveriges största (kvantifierade) population av arten! Andra stora svenska populationer är Högstaåsen, norr om Uppsala, med 16 179 skott 2016-2017, Horna Fure i Skåne med 7 872 skott i augusti-september 2020, Höja i Värmland med 5 362 skott 24 juli 2011 samt Gotska Sandön med 8 134 skott 26-29 juli 2019 (Gotska Sandön är dock mycket större till ytan än de övriga lokalerna och har många separata lokaler, så jämförelsen blir lite orättvis; Sundberg 2017a, b, Sundberg & Andersson 2020).

Ryl bland renlavsmattor.

Andelen fertila skott var betydligt högre än på Högstaåsen (14,7 %) vilket kan förklaras av att växtplatserna generellt var ljusare vid Brämsand. Riktigt stora (omkring 1000 skott) och rikligt fertila delpopulationer fanns i bryn och i mindre gläntor i området. Det som var ovant för mig var att rylen ibland sällskapade med kattfot och även växte i täta mattor av renlavar, vilket jag inte har sett tidigare.

Det var även intressant att ryl hittades, om än ganska sparsamt, i ytor som hade naturvårdsbränts under de senaste åren och sannolikt hade överlevt branden genom relativt djupt liggande jordstammar. Det var dock märkligt att inte ett enda skott av någon lummer noterades i skogen trots att miljön verkar lämplig främst för mattlummer Lycopodium clavatum, plattlummer L. complanatum eller mellanlummer L. zeilleri – skyr de den kalkrika sanden?

Bränd del av sandtallskogen, där det fanns lite ryl. Foto: Anneli Sandström.

Jag har fått flera frågor om denna och andra relativt nyligen funna stora lokaler för ryl påverkar artens rödlistestatus. Flera upprepade provinsflorainventeringar visar att antalet lokaler har minskat starkt under de senaste 50-100 åren, som en följd av hyggesskogsbruk, förtätade och grandominerade skogar samt upphörande skogsbete (Sundberg 2017a, Artfakta 2021).

Några av dessa relativt unga jättelokaler kan i viss mån kompensera för bortfallet av många, mindre lokaler, vilket möjligen kan motivera att arten rödlistas i en lägre rödlistekategori. Både Horna Fure i Skåne och stora delar av Brämsandsskogen har endast omkring 100 år på nacken och är delvis resultaten av aktiv plantering av tall för att binda sand (Delin 2013), så på åtminstone dessa lokaler bör rylen ha ökat starkt.

Älvkarleby fortsätter att överraska – en historiskt något missad botanisk (även mykologisk och entomologisk) godispåse formad av sanden, kalken, landhöjningen, havet, älven och militären.

Ett stort tack till alla som var med och som var så entusiastiska denna behagliga höstdag!

Rylskott med frukter bland grå renlav, islandslav och väggmossa.

Referenser

Artfakta 2021. https://artfakta.se/naturvard/taxon/chimaphila-umbellata-340 [uttag 2021-11-06]

Delin A. 2013. Ryl – gynnad eller missgynnad av brand? Svensk Botanisk Tidskrift 107(5): 252–263.

Jonsell L. (red.) 2010. Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Sundberg S. 2017a,. Hur går det för röd skogslilja och ryl? Svensk Botanisk Tidskrift 111(2): 90–104.

Sundberg S. 2017b. Rekordlokal för ryl norr om Uppsala. Daphne 28(2): 2–7.

Sundberg S & Andersson J. 2020. 35 000 röda skogsliljor! Intryck från ett floraväktarläger på Gotska Sandön. Svensk Botanisk Tidskrift 114(1): 53–59.

Lingnåre kulturreservat den 23 juni med och Biotopia

Av Anders Torsten Hasselrot

Ormrot Bistorta vivipara (L.) Delarbre, blomknopparna går att äta och smakar mandel.

Ett uppdrag som jag haft under 2021 blev att vara ’Side Kick’ till Klara Granlöf från Biotopia då vi besökte kulturreservatet Lingnåre i Hållnäs, Norduppland för att förevisa ätliga växter, medicinalväxter och andra nyttoväxter.

Länk till Lingnåre kulturreservat

Hennes val föll på Lingnåre då det är ett kulturreservat. Man får plocka växter för att äta dem om de inte är fridlysta. Själv har jag besökt Lingnåre otaliga gånger då min fru har sitt barndomshem i Fagerviken inte långt därifrån.

Ängsskära Serratula tinctoria L. och Klara i bakgrunden
Klara Granlöf från Biotopia

Det var fortfarande en hel del Covid-restriktioner som gällde, men ändå kom det 14 personer så vi fick gruppera oss lite. Någon kom från Uppsala och hade cyklat från tågstationen i Örbyhus en sträcka på ca 3 mil. De som kom var väldigt kunniga.

Växter som åts var bland annat ormrot (blomknoppar som smakar mandel) olika syror. Medicinalväxten daggkåpa funkar mot lös mage och kan vara bra att ha då man ska föda barn. Johannesörtens saft är lugnande och så vidare. Klara hade gjort ett jättefint ’ätliga-växter’-bingo med egna bilder som var uppskattat.

Klasefibblor Crepis praemorsa (L.) Walther i mängder

Lingnåre är en plats där man har sen slåtter alldeles bredvid en hage där man har bete under hela sommarsäsongen. Slåtterängen slås först i början av september. Slåtterängen domineras av klasefibblor, ängskära och tvåblad. Både klasefibblorna och ängsskärorna är större och fetare än vad jag någonsin beskådat någon annanstans.

Båda arterna är kända för att vara slåttergynnade. Det tycks stämma för man hittar varken ängsskära eller klasefibblor i den betade hagen utanför. Där växte dock stora bestånd av ängsklocka trots hårt betningstryck.

Lingnåre är oerhört intressant att ha som referenslokal för Kocktorp-Hagalund på Engsö mitt i Mälaren där jag bor. Vid Kocktorp och Hagalund idkas ’tidigt’ och ’sent bete’. Sent bete simulerar sen slåtter. Det fungerar någorlunda för ängsskära som faktiskt finns i stora bestånd i regionen ’sent bete’. Korna äter dock ängsskäran så fort de släpps in i hagen. Klasefibblorna däremot kan ätas upp nästan omedelbart av dovhjort. Så, de finns knappt kvar då korna släpps på.

Brudsporre Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. och tvåblad Neottia ovata (L.) Buff. & Fingerh.
Blommor hos tvåblad
Natt och dag Melampyrum nemorosum L.
Ängsklocka Campanula patula L

Lagom till vår utflykt hade brudsporren börjat slå ut. Tillsammans med dem satt vi och fikade och hade trevligt. Det var väldigt vackert.

Vi skildes åt och cyklisten bar iväg de tre milen tillbaks till tågstationen.