Årsta 4H-gård ligger i Uppsalas östra utkanter på Vitkålsgatan 78, drygt 3 km från centrum och 700 m SO om Vaksala kyrka. Gården håller hästar, getter, får, grisar, höns, gäss och kaniner och uppvisar en gårdsflora som säkert var ganska vanlig för 100 år sedan men som idag är sällsynt.
Här finns bolmört, lungrot och en stor population med vit kattost. Gårdens verkliga specialitet är annars hålrot som här har sin enda ”vilda/spontana” förekomst i Uppsala län, i en hage i norr. På gården finns även malört och en stor förekomst av rosenmalva. Kring dammarna kan man finna tiggarranunkel, brunskära, strandklo och kärrkavle. På en av gravkullarna/hagarna i öster finns en torrbacksflora med bland annat månlåsbräken, kantig fetknopp, back-klöver, axveronika, backtimjan, kattfot, harmynta och brudbröd.
I närheten: Längs Alrunegatan finns ett bestånd med gråmalva i åkerkanten, halvvägs mellan Vitkålsgatan och Fyrislundsgatan. Vid parkeringen till Vaksala kyrka, längs Norra Slavstavägen, växer skånefibbla. På norra sidan av Skölstavägen (fortsättningen på Alrunegatan österut från stan) finns ett stort bestånd med källfräne i ett dike, 250 m NO om viadukten under E4.
Hålrot är en gammal medicinalväxt som idag är känd från ett 20-tal platser i landet, varav en handfull i Uppland. Arten samlades från den närbelägna Vaksala prästgård redan 1844, och finns kvar där än idag.
Hitta hit
Med bil: från Uppsala centrum kör man åt nordost på Vaksalagatan till Vaksala kyrka, tar av till höger på Norra Slavstavägen, efter 600 m vänster på Alrunegatan och ytterligare 250 m till höger in på Vitkålsgatan. Efter knappt 300 m tar man av till vänster in till parkeringen.
Med buss: Buss 4 från Uppsala centrum mot Årsta Norra till ändhållplatsen på Timjans-gatan. Därifrån är det 300 m promenad till 4H-gården. Bussen brukar gå var 15:e minut.
Blommande ryl Chimaphila umbellata i sandtallskogen i norra delen av Brämsand 2022-07-21.
En ofrivillig övernattning på stranden vid Brämsand (pga inställt sista Mälartåg kvällen innan) gav rikligt med fantastiskt fin, blommande ryl i renlavsmattor på morgonen.
Passa på att åka dit under den närmaste veckan innan det är kört för i år! Här finns en karta över aktuella förekomster: https://www.artportalen.se/ViewSighting/SharedSearch?storedSearchId=10130&identifier=0670FB4F, som är resultatet av floraväktarturen hösten 2021 och ett antal kompletterande återbesök under våren till försommaren i år. Kan lämpligen kombineras med ett bad från de långa sandstränderna.
Vintern innebär ofta en (välbehövlig?) paus från botaniken. Men det går att botanisera även vintertid. Denna vinter 2021/2022 har dock redan varit lång och ”riktig” med ofta snötäckt mark så det har i princip varit kört att leta efter arter som ryl, grönpyrola och knärot. Det finns dock bot även i detta fall – ut och leta mistel. Detta görs särskilt bra nu när träden är avlövade, vilket främst gäller de som bor i södra halvan av Uppland, någorlunda nära Mälaren. Misteln har expanderat under hela 1900-talet, och det är intressant att dokumentera denna sägenomspunna arts fortsatta spridning under 2000-talet. Samtidigt kan du testa och utvidga dina kunskaper att känna igen värdträden utan blad.
En stor mistel i toppen av en stor lind vid Tullgatan 18 i Enköping 2022-01-08.
Introduktion
Mistel är en halvparasitisk (har egen fotosyntes), vintergrön buske som är den enda obligat epifytiska kärlväxten i Sverige. Dess tillväxt är y-förgrenad med ett ledstycke per år, vilket gör att man kan uppskatta dess ålder genom att räkna antalet förgreningar till basen. Misteln är skildkönad vilket innebär att det måste finnas han- och honplantor nära varandra för att honplantorna ska kunna pollineras (av flugor) och sätta frukt.
Arten mistel Viscum album delas upp i minst fyra raser eller underarter beroende på deras värdval, där den i Sverige förekommande underarten subsp. album är knuten till olika lövträd och –buskar. I Ukraina har subsp. album konstaterats växa på minst 123 arter av lövfällande träd och buskar. I hela mistelns (artens) utbredningsområde bort till Himalaya finns noteringar om 452 värdväxter, inklusive introducerade växter och växter i Kalifornien dit misteln har introducerats (Barney m.fl. 1998).
I Mellaneuropa finns ytterligare två underarter: subsp. austriacum som går på tallar Pinus (samt granar Picea och lärkar Larix) och subsp. abietis som går på ädelgranar Abies. Därutöver finns åtminstone ytterligare tre mistelarter, i tre olika släkten, i Europa (Krasylenko m.fl. 2020). De vanligaste värdträden för ”vår” mistel är lindar, skogslönn, apel, rönn och popplar. Totalt har mistel hittats på drygt 50 inhemska och främmande lövträd samt buskar, inklusive rosor, slån och mistel(!), i Västmanlands län (Stridh & Peterson 2021). Däremot finns inga dokumenterade fynd i inhemska ekar eller bok i Sverige, och angrepp på björkar, klibbal, ask och skogsalm är mycket sällsynta (Rydberg 2017, Stridh & Peterson 2021).
Tre stora och en liten mistel i poppel på Mästergatan 8 i Enköping 2022-01-08.
Spridningen av mistel sker främst med bärätande fåglar (trastar, sidensvans). Det maximala spridningsavståndet hos konsumerade mistelfrön (egentligen embryon) har skattats till 20 km, då mistelfröna är laxerande och har en snabb passage genom fågeltarmen inom 10-30 minuter, men spridningen är normalt betydligt kortare och mer lokal, ofta inom samma träd (Zuber & Widmer 2009 och referenser däri). Dock skulle frön kunna spridas längre om de klibbar fast på fåglarnas ben eller fjädrar. Mistelns frukter är giftiga för människan.
Misteln i Sverige och Europa
Misteln har sitt starkaste fäste i Sverige kring Mälaren där den har varit känd sedan 1638, och finns för övrigt sedan långt tillbaka endast i östra Småland. Det kan diskuteras huruvida arten är spontan i landet eller om den har förts in med utländska trädplantor till något av godsen, och huruvida artens nuvarande utbredning är styrd av klimatet eller om den är relaterad till den historiska förekomsten tillsammans med spridningsbegränsningar samt förändringar i numerärer och beteenden hos bärätande fåglar vintertid.
Sveriges nordligaste spontana mistel hittades i Valbo, Gästrikland 2018, åtta meter upp i en svartpoppel (Wedman 2018). Därutöver finns sentida fynd av aktivt sådd mistel i Örnsköldsvik, Ångermanland (i någon apel), samt i unga träd i Falun (skogslönn) och Avesta (förmodad rönn), Dalarna med misstänkt ursprung från plantskolor.
Under 1900-talet har en kraftig expansion av arten noterats i Mälardalen, med ett möjligt ”epicentrum” kring Västerås. I Västerås tätort ökade antalet mistelbärande träd från 16 år 1952, via 32 träd 1960, 887 träd 2007-2009 till 2 462 träd 2014-2016 (Walldén 1961, Skoglund 2013, Rydberg 2017). Detta innebär en exponentiell tillväxt med en årlig ökning på 7,6 procent och därmed en fördubbling av antalet koloniserade träd drygt vart nionde år. Det mistelrikaste trädet i Västerås, en lind, hade hela 150 mistlar (Rydberg 2017). I början av 1900-talet var i Uppland inte några vilda mistlar kända närmare Stockholms centrum än vid Eldgarnsö, 25 km bort, (Almquist 1929) medan den idag finns rikligt i flera parker och skogsområden bara ett par kilometer därifrån.
Även i Centraleuropa har en sentida expansion av ”vår” mistel noterats, där den främst är knuten till träd i urbana miljöer och öppna kulturlandskap (Krasylenko m.fl. 2020).
Misteln är fridlyst enligt 8§ artskyddsförordningen (2007:845) men får skördas för försäljning av markägaren eller den som har nyttjanderätt till marken för att skydda värdträden, ifall det görs så att mistelpopulationens fortbestånd inte påverkas negativt.
Fynd av mistel i Uppland t o m 2008 (vänster) och t o m januari 2022 (höger) från Artportalen. Den vänstra kartan underskattar sannolikt fyndbilden inom koloniserade områden då samtliga fynd knappast registrerades lika detaljerat under inventeringen av Upplands flora, innan rapportering i Artportalen fått genomslag.
Eftersök i Enköping…
På eftermiddagen den första januari åkte jag och min son Isak till centrala Enköping för att försöka årskryssa nötkråka, där två par regelbundet födosöker bland stans planterade trädhasselbestånd (turkisk hassel Corylus colurna). Nötkråkorna missade vi tyvärr men vi noterade att det fanns mistel Viscum album i ett tiotal träd längs Fjärdhundragatan och Långgatan. Jag tänkte att de nog var välkända och rapporterade i Artportalen men vid hemkomsten såg jag att det endast fanns två rapporterade fynd därifrån, det första av Henrik Weibull 13 april 2018 och det andra av Owe Rosengren, Åke Berg och Niklas Hjort 15 april 2021.
Vi återvände en vecka senare, räknade, tog koordinater och artbestämde värdträden. Resultatet blev minst 48 mistlar i 18 träd längs en sträcka av 1,5 km från Rådhusgatan i söder till Salavägen i norr. Nästan alla satt i de högväxta lindar, som är talrika längs en del gator i Enköping, men vi återfann även mistlar i den storvuxna poppel Populus sp. på en ödetomt som Henrik Weibull upptäckte, samt i en rönn Sorbus aucuparia. Flera mistlar var storvuxna, bortåt en meter i diameter, men många var även små och sannolikt ganska nyetablerade. Ingen av dessa förekomster var kända när Upplandsfloran (Jonsell 2010) publicerades.
Fynd i antal 5 × 5 km-rutor t o m 2008 (vänster) och t o m januari 2022 (höger) i Uppland från Artportalen. Dessa kartor illustrerar expansionen i landskapet, vilken har gått från 38 rutor till 62, alltså en ökad utbredning med 63 procent på bara 13 år! Denna ökning ska jämföras mellan den som skedde mellan Erik Almquists inventeringar under början och mitten av 1900-talet och Upplandsflora-inventeringen under 1990-talet fram till ca 2003 och som innebar en ökning med 15 rutor, från 17 till 32 (+88 procent; Maad m.fl. 2009).
…och i Uppsala
Det finns även några sentida fynd i och omkring Uppsala rapporterade i Artportalen, ett vid Håmö golfbana (upptäckt av Anders Helander 26 januari 2014), tre i Sala backar (Murargatan 1, Rasmus Elleby 19 april 2020; den intilliggande Byggmästargatan 17, Håkan Andersson 20 april 2020 – båda väl synliga från Tycho Hedéns väg; Klövergatan 1, Rasmus Elleby 3 januari 2022) och ett i Ultuna (Håkan Sandin och Pia Öberg, 16 maj 2020), vilket fick oss att undersöka flera av dem 22 januari.
Vi började med att återbesöka Liljegatan 19 i Fålhagen där den i Upplandsfloran anges som inplanterad 1994 men som inte fanns rapporterad i Artportalen (vilket den är nu). Där inne på tomten såg vi två välvuxna och fruktbärande mistlar ganska lågt i två aplar Malus domestica, en fruktbärande i en (trolig) prydnadsapel Malus sp. och en liten planta i en rönn. Vi fann även en mistel mitt inne i ett villakvarter vid Vildrosgatan/Rimbogatan/Furugatan, ca 300 m åt sydost, även den i en apel. Vi återbesökte sedan de tre tidigare kända lokalerna i Sala backar och kunde notera att två satt i skogslönn Acer platanoides och en i en prydnadsapel Malus sp. Vi hittade även en mycket liten och sannolikt nyetablerad mistel i en gammal rönn på Väpplinggatan 9. Ingen av mistlarna bortanför Liljegatan bar frukter och samtliga, med undantag av den på Byggmästargatan, var ganska små. Det är inte otroligt att samtliga spontana mistlar i Fålhagen och Sala backar härrör från de inplanterade på Liljegatan, då avståndet är maximalt 1,5 km, vilket är rimligt med tanke på bärätande fåglars flygsträcka i kombination med den snabba tarmpassagen av mistelfrön.
Ett eftersök i Ultuna visade att den enda, relativt stora och fruktbärande misteln satt 3 m upp i en ganska ung lind (6 m hög) väster om dammen på västra sidan av Kronåsvägen. Två frågor inställer sig: Hur har den hamnat där, 5 km från närmaste (kända) förekomst i Fålhagen – var den redan etablerad när linden planterades eller är den aktivt insådd? Och hur kan den bära frukt om ingen hanplanta verkar finnas i närheten?
Bärande mistel 3 m upp i en 6 m hög lind längs Kronåsvägen i Ultuna, Uppsala 2022-01-30. Men hur har den hamnat här och hur kan denna ensamma(?) honplanta bära frukt?
Mellan Enköping och Uppsala
Utöver dessa nordliga förekomster finns fynd på två platser mellan Enköping och Uppsala: Torsätrahagen, Hagby (en planta i sälg Salix caprea, Anders Söderberg 29 november 2008) och 500 m NNV om Skolsta, Litslena (två plantor i poppel, Kerstin Frostberg 13 april 2015).
Däremot finns ännu inga fynd kring Ekoln eller i Knivsta kommun, fast det finns fynd i Märsta bara någon kilometer från kommungränsen.
Så håll koll uppe i lövträd nära gränsen av mistelns kända utbredning i södra (till mellersta) Uppland. Det finns säkert oupptäckta förekomster kring Enköping och i Uppsala, och när hittas de första mistlarna i Knivsta kommun, på Skohalvön och på andra håll kring Ekoln? Det är bra att ha med sig en handkikare för att kunna räkna mistlar och även hitta små plantor i trädkronorna, och det finns gott om tid – högsäsongen varar ända från lövfällningen till lövsprickningen i början av maj. Notera gärna trädart eller -släkte, hur många mistlar det finns, var de sitter och deras ungefärliga storlek. Det är även värdefullt att veta om mistlarna bär frukt och, när det är möjligt, om de har han- eller honblommor (utifall de saknar bär), vilka syns under februari till maj.
Se upp och lycka till!
Fotnot
Dagens efter att första versionen av denna blogg publicerades rapporterade Charles Campbell ytterligare en ganska storvuxen mistel på Thorildsgatan 11 i Kvarngärdet, 6 m upp i en apel, vilken därmed är Uppsalas och Upplands hittills nordligaste. Även det första fyndet för Knivsta kommun gjordes 28 februari av Carin von Köhler på Staffansvägen! Dessa båda fynd innebär att ytterligare två 5 × 5 km-rutor har koloniserats i Uppland.
Referenser
Almquist, E. 1929. Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeographica Suecica 1: 1-622.
Barney, C.W., Hawksworth, F.G. & Geils, B.W. 1998. Hosts of Viscum album. European Journal of Forest Pathology 28: 187-208.
Jonsell, L. (red.) 2010. Upplands flora. SBF-förlaget.
Krasylenko, Y., Sosnovsky, Y., Atamas, N., Popov, G., Leonenko, V., Janošíková, K., Sytschak, N., Rydlo, K. & Sytnyk, D. 2020. The European mistletoe (Viscum album L.): distribution, host range, biotic interactions, and management worldwide with special emphasis on Ukraine. Botany 98: 499-516.
Maad, J., Sundberg, S., Stolpe, P. & Jonsell, L. 2009. Floraförändringar i Uppland under 1900-talet – en analys från Projekt Upplands flora. Svensk Botanisk Tidskrift 103(2): 67-104.
Rydberg, H. 2017. Åtgärdsplan för mistel i Västerås tätort. Västerås stad september 2016. Linnea Natur och Ekologi. Reviderad av Jasinski, K. & Gustafsson, J., Park- och naturenheten, Teknik- och fastighetsförvaltningen. 2017-03-30.
Skoglund, J. 2013. Misteln i Västerås. Svensk Botanisk Tidskrift 107(1): 28-41.
Stridh, B. & Petersson, J. 2021. Tema mistel. Blåsippan 13(1): 10-22.
Walldén, B. 1961. Misteln vid dess nordgräns. Svensk Botanisk Tidskrift 55(3): 427-549.
Wedman, A. 2018. Mistel (Viscum album) i Valbo. Växter i Hälsingland och Gästrikland 36(2): 19-21.
Zuber, D. & Widmer, A. 2009. Phylogeography and host race differentiation in the European mistletoe (Viscum album L.). Molecular Ecology 18: 1946–1962.
